känna
- Supinum
- känt
- Imperativ
- känn
Aktiv
Presens
| jag | känner |
| du | känner |
| han/hon | känner |
| vi | känner |
| ni | känner |
| de | känner |
Preteritum
| jag | kände |
| du | kände |
| han/hon | kände |
| vi | kände |
| ni | kände |
| de | kände |
Perfekt
| jag | har känt |
| du | har känt |
| han/hon | har känt |
| vi | har känt |
| ni | har känt |
| de | har känt |
Pluskvamperfekt
| jag | hade känt |
| du | hade känt |
| han/hon | hade känt |
| vi | hade känt |
| ni | hade känt |
| de | hade känt |
Futurum
| jag | ska känna |
| du | ska känna |
| han/hon | ska känna |
| vi | ska känna |
| ni | ska känna |
| de | ska känna |
Konditionalis
| jag | skulle känna |
| du | skulle känna |
| han/hon | skulle känna |
| vi | skulle känna |
| ni | skulle känna |
| de | skulle känna |
Passiv (s-form)
| Infinitiv | kännas |
| Presens | kännes |
| Preteritum | kändes |
| Supinum | känts |